Jag har tänkt ganska mycket på det här med att man ska vara ledare över hästen, vilket tillväga gångs sätt man har och hur många egentligen tänker kring detta.

Visst är det så att många av er tänker att man måste bestämma över sin häst och för att göra det ska man vara bestämd, göra sig stor och säga ifrån så fort den gör fel? Även jag säger ifrån när hästen gör fel och jag är också bestämd när det behövs, men jag tror att jag ändå säger ifrån och tänker annorlunda mot vad många andra gör.
Jag ska försöka skriva utan att dra alla över en och samma kant nu men för det mesta är det faktiskt tillräta visningar genom slag och smällar, ryck i ex. grimma och ja, fysiska tillrätta visningar helt enkelt som förekommer. Man tror då att man gör sig till en ledare över hästen. Men blir man verkligen en så himla bra ledare från hästens synvinkel genom att bara bete sig såhär? Jag är tveksam till det.

Tittar man på en flock hästar i hagen så är dom inte alltid så snälla mot varandra heller, och det är väl därifrån som det kommer att man är lite hårdhäntare. Men å andra sidan så är det faktiskt inte ofta som hästarna verkligen sparkar till varandra, eller biter hårt. Oftast är det inte fysiskt utan det är mer en markering i luften, eller ett lätt nafs om det ens behöver gå så långt. Oftast räcker det för dom att skuta ut bogarna och stryka bak öronen för att få andra flockmedlemar på plats, om rangordningen är uppgjord förstås.
MEN det jag tror många inte tänker på är att dessa hästar som är ranghöga är (normalt) inte ledare. 
Hästar gör inte upp vem som är ledaren, de gör däremot upp rangordning i resten av flocken men det är en viss skillnad. 

Flocken väljer faktiskt själva vem de vill följa. De väljer den hästen som verkar stark i sig (inte utåt), lugn och trygg i sinnet och också den som verkar kunna mest och är klokast. Väldigt ofta är det ett äldre sto som är ledare. Man kan se det ganska lätt då många hästar följer efter så fort denne väljer att ex. gå och dricka.
Ledaren tvingar inte någon att följa med, utan resten av flocken vill det för att dom känner en viss trygghet att följa med.
Många tror jag missförstår detta. Man kanske har en häst i hagen, en valack som verkar väldigt säker på sig själv och som hela tiden vallar runt på flocken. Man tänker att han är ledaren. Men en sådan häst är egentligen väldigt osäker av sig och kan inte riktigt finna sin plats, flocken flyttar sig hela tiden från honom men inte för att han betsämmer, utan för att denna valack är så instabil i sitt psyke att de inte känner sig trygga nära honom.

Jag har läst ganska mycket om hur en hästflock fungerar då jag tycker det är ganska intressant! Detta är vad jag fått fram ifrån detta och för mig låter det helt riktigt. Därför brukar jag alltid handskas med hästar på ett utifrån hästens syn vettigt. Försöker få hästen jag jobbar med oavsett om det är från marken eller från ryggen att tro på vad jag gör, att det är någonting bra. Tvekar en häst att gå fram någonstans blir jag sällan arg, ist försöker jag få hästen att förstå att jag vet vad jag gör och det är någonting bra. Det visar man genom att hålla sig trygg och lugn. Arg blir jag sällan, det är i så fall i lägen där det verkligen behövs tex. om säkerheten står på spel.
Någon gång är det klart att mitt tålamod spricker och man rycker tag i grimman. Men jag försöker att vara det där ledarstoet, som är den klokaste av oss. Det är en underbar känsla när hästen väljer att följa dig, ist för att den blir tvingad till det :)

Försöker ni vara ledaren över eran häst? Och vad tänker ni om detta? :)


Hästar kan såklart vara väldigt mysiga mot varandra också ;) Miron ger Nashville en kyss ^^