Jag vet inte riktigt vart jag ska börja, men tar allt från början.

Vaknade två timmar senare än planerat och fick jättebråttom imorse. Rusade bort till stallet och tvättade, (och torkade hela Totte med handduk haha) putsade och packade och skulle sen knoppa henne. Knoppar alltid när jag tävlar för jag tycker det är finast. Så jag ställde mej och höll på att fläta i typ en timme, hur noga och fint som helst haha! Sen skulle jag börja med knopparna och så blev de tre första så fula att jag blev på jättedåligt humör och tog upp alla flätorna med haha. Ångrade mej direkt och blev ännu surare men orkade inte fläta om. Sen kom pappa och sa att vi var tvunga att åka och jag hade inte packat in allt i bilen och blev jättestressad, var arg och när vi väl kommit iväg sen så hade jag sådan sjuk prestationsångerst. Vet inte riktigt vad det var med mej men jag ville bara vända och åka hem och strunta i tävlingen.

Det gjorde vi självklart inte utan direkt när vi kom dit gick jag och skulle gå banan och träffade Maria och pratade lite om banan med henne. Lugnade ner mej lite då men var fortfarande på dåligt humör.

Tävlingen var på hemmaklubben där man typ känner hälften känns det som och jag får alltid sådan prestationsångerst när jag tävlar där. Så många man känner som tittar, så många man känner som synar varenda millisekund av ritten och som ser varenda fel. Jag har så svårt att slappna av då.
Sen är det ju plus det som alltid ligger på mina axlar, Topia är en häst som ständigt får berom och som ska prestera helt enkelt.

Så ja, jag var så nervös att jag skakade stundtals.

För att få av mej det så red jag fram på en grusväg, travade på långa tyglar och bara försökte slappna av. Galopperade några hundra meter också och gick sen till en stor paddock och red fram istället för att trängas med alla andra i ridhuset där man skulle rida fram. Hon var lite stark, lite sparkig och helt som vanligt men det var inte förän inne på framhoppningen all nervositet släppte.

Väl inne på banan så kunde jag inte sluta le. Medans jag skrittade där inne när ekipaget innan mej hoppade så studsade Topia upp och ner, supertaggad och glad men samtidigt lugn och lydig. När hon väl fick galoppera så spetsade hon öronen, letade hinder och hoppade allt jag styrde på. Hon bytte galopp, tog halvhalter, svände runt för skänklarna och gjorde allt helt perfekt nästan.
Utanför möttes vi av folk som berömde ritten och behöver jag säga hur glad jag var?

Inför andra klassen körde jag samma upplägg på framridingen och när jag kom in i paddocken sen så var hon om möjligt ännu lugnare. För att fördriva tiden och ge henne något att tänka på så red jag lite småsmå serpentiner i galopp och bytte galopp kanske 7-8 gånger med 5-6 galoppsprång imellan. När jag sen saktade av till skritt direkt ur galoppen och klappade om henne så frustade så att hon pet till och slängde med huvudet, så nöjd med sej själv och avslappnad hon var då asså!

Framhoppningen gick klockrent och så även inne på banan. Kände dock hur hon började bli lite trött mellan 7an och 8an så över 8an dök hon lite och i svängen mot 9an som var banans största oxer så tappade hon farten lite och jag hann inte få iordning på det så hon petade frambommen med bakbenet, men vad gör det när hon gjort två klockrena rundor på rad?

Så ja, mycket text men jaja. Är så glad för det är detta jag kämpat för i över ett år! :D



Tre extremt ocharmerade bilder var det enda som togs, dock så blev det filmat ordentligt och jag har nu redigerat klart, så det kommer imotbitti, så segt att få upp på yt haaha :(