Det finns två minnen som jag som jag aldrig någonsin kommer att glömma.

Datumet var den 9 maj 2010. Det skulle komma en och provrida min gamla ponny och 45 minuter innan de skulle komma så gick jag bort till stallet. Där hittade jag min lilla Mira liggandes i hagen. Jag gick fram till henne och satte mej bredvid, lutade mej mot henne och kände hennes mjuka päls under mig. Då la hon la huvudet i min famn och bara slöt ögonen och när jag gjorde likadant brast det för mej. Alla känslor jag försökt gömma undan bröt sej upp till ytan och när jag satt där men min älskade ponny i min famn kunde jag inte förstå vad jag gett mej in på. Skulle jag sälja henne? På något sätt så somnade jag så, med tårar rinnande längs kinderna, lutande mot henne och med hennes huvud i min famn. Det måste varit det bästa sättet att somna på.

Vi båda ryckte till när en hund började skälla och hon sprattlade lite med benen. Jag flyttade mig så att hon skulle kunna ställa sej upp men istället så la hon sej helt platt på sidan och blundade igen. Jag kommer ihåg hur jag kröp ihop bredvid henne, hade liksom rumpan-ryggen-nacken mot hennes bringa-hals-huvud och så hade jag slutligen mitt huvud på hennes typ. Passade så perfekt in där, det var bara så mysigt.
Rätt som det var så började hon snarka! Så gulligt lät det, kan fortfarande höra hur det lät! :')

Det var verkligen ett av mina lyckligaste minnen, så rätt allt kändes då!

Bild från den dagen. Kunde jag få återuppleva det ögonblicket en gång till, då vore jag lyckligast på jorden.



Oförglömligt minne nr 2 kommer imon vid samma tid!