Ja vad är jag bra på? Åh varför gör jag detta, hatar sådana här frågor xd

Nej nu kom jag på en sak faktiskt - jag är bra på att vara kompis med hästarna! Skratta inte, jag är faktiskt grym på att bli vän med alla hästar jag träffar, oavsett om det bara är några få gånger eller varje dag så kommer jag alltid överens med alla hästar! Okej det finns ETT undantag men den hästen tål jag bara inte för hon är inte helt normal i skallen alltså(!!!).
Men jag tror faktiskt att alla hästarna i stallet ser mig som den där snälla och mysiga tjejen. För jag har så lätt för att läsa av hästar och visa respekt. Jag tvekar aldrig att säga ifrån, verkligen inte. Men direkt efter har jag förmågan att bli lugn och kompis med hästen igen vilket jag märkt uppskattas. Hästar vill ha en ordentlig tillsägelse liksom för att få klart för sig att det räcker men sen kan man gärna vara kompisar igen, dom gillar inte riktigt när man går runt och fortsätter småsura. Jag är riktigt bra vän med alla hästarna nu och dom är alltid trevliga :) Lilleman tex. kan bitas om det vill sig så illa. Han står gärna och bråkar med en och nafsar och håller på, det har han slutat med för mig nu och jag kan utan problem sätta på täcke utan att han gör någonting. Jag kan mysa och pilla på hans mule utan att han drar igång sina hyffs, vi har hittat den där respekten och kompisskapet för varandra, även om vi inte är tajta på nått sätt. För jag handskas ju aldrig med honom annars, endast vid ut och insläpp.

Frippe har som sadeltrång fast med täcken tror jag, han blev alltid jätte sur när man la på det extra täcket på morgonen och kunde nafsa i luften (inte mot en) av irritation. I sådana lägen vill jag inte göra det jobbigare för hästen och säga ifrån, jag håller i stället humöret på topp och klappar honom alltid så fort han är duktig, och lägger alltid på täcket föriktigare än normalt av respekt för att han faktiskt inte gillar täcken. Han tycker det är jobbigt och jag vill visa honom den respekten. Nu mera går det bra att lägga på täcket, han vet att jag ger beröm efteråt och surar knappt alls längre.

Och Cadance har tyligen många gånger vänt rumpan till i boxen vid utsläpp och vill inte komma fram. Oavsett om folk lockar. Det har aldrig hänt för mig, hon kommer alltid fram och sänker ned huvudet så att jag når att sätta på grimman (hon är en STOR häst!) och låter mig alltid lägga på täcket även om jag får kämpa ett tag x) Alltid väldigt snäll och tålmådig så jag blev väldigt förvånad när jag hörde detta från de andra att hon ibland vänder rumpan mot!? Trodde det var ett skämt först, för hon är ju den mest sällskapssjuka på morgonen!

Jag tycker alltså att jag är bra på att komma överens och bli "kompis" med nästan alla hästar jag träffar :)